tobyone

Mats och Angelica är ett lyckligt par, utåt sett. Dom håller alltid varandra hårt i handen när dom är ute och promenerar i staden och hälsar glatt på alla dom möter på vägen. Angelica berättar ofta för sina vänninnor om hur duktig Mats är som utan invändningar följer med till hennes föräldrar varje gång dom blir inbjudna och hon förklarar med många runda ord hur mycket hon just uppskattar honom för det. Mats å andra sidan tycker att Angelica är väldigt bra på att komma i tid och göra saker i rätt tid, för skulle inte maten stå klar på bordet när han kommer hem ifrån jobbet så skulle han inte hinna se fotbollen på tvn, detta konstaterar Mats ofta och slås ibland av att han lever ett praktiskt liv utan för den skullen vara en bortskämd man. Nej Angelica och Mats är nog faktiskt var och en på sitt håll överrens om att dom på det hela taget faktiskt är lite så lyckliga som bilden visar, dom har ju allt som livet kräver, god ekonomi, ett jobb att gå till och ett vackert hem som är placerat i perfekt harmoni mellan grönska och betong. Dom har egentligen bara ett problem tycker Mats, Angelica vill inte knulla! och det är något som Mats har svårt att känna sig bekväm med då han alltid haft ett starkt behov av att just knulla. Han tycker nästan att Angelica begår direkt tjänstefel som flickvän när hon nekar honom att få knulla, hon borde veta bättre än att neka honom till det enda han egentligen kräver av henne. Nu har iofs inte Mats ngnsin sagt rakt ut att han vill knulla med Angelica men han känner att det inte fullt ut har med saken att göra. För honom har alltid grunden för ett förhållande varit att ha obegränsad tillgång till både lite som mycke knull, och ett outtalat krav är ju också ett krav anser Mats. Han tycker faktiskt att Angelica  av att bara vara kvinna måste förstå ett stånd när hon ser det. Mats börjar dock vackla i sina tankar, kan det vara så att han missbedömt läget? För nu när han sitter här med facit i hand, 2 år senare så förstår Mats att han nog missbedömde knullfaktorn i Angelica helt fel den där gången, första gången. För en gång i månaden gör ingen pojke till man, inte Mats i alla fall.

I många år har Mats försökt att handskas med detta faktum att Angelica inte vill knulla. Det har inte varit en lätt tid och inte alltför sällan har han fått underkasta sig förödmjukelsen att smyga under täcket med handen när Angelica somnat. Ingen kan dock säga till Mats att han inte försökt, han köpte tom med en gång en porrfilm efter jobbet och föreslog att dom tillsammans skulle titta på den när han kom hem, Angelica tackade nej den gången, hon sa hon hade huvudvärk. Mats förstod inte varför man inte kunde titta på porrfilm när man har huvudvärk, själv har han nämligen aldrig haft det problemet.

Mats följer med stor nyfikenhet med i dom dagliga sexfrågespalterna i kvällstidningarna i jakten på svaren, han kan inte heller i det här fallet påstå att det har hjälpt honom speciellt mycket då dom mest behandlar ämnen som "min kuk är 12cm" och "vågar jag berätta för min flickvän att jag är bög?, och det är inte Mats, bög alltså.

Det har nu gått så långt att Mats bestämt sig för att fråga sina arbetskamrater om råd och där i lunchrummet så hör han sig själv säga "Angelica vill inte knulla och jag fattar inte varför". Svaret på hans desperata utspel var kanske aningens för djupt för Mats men konkret nog för att han skulle känna att han nu var lite lite närmre att få knulla än innan han frågade, "du måste visa att du älskar henne grabben, dom fungerar så kärringarna".

Med sin nya lärdom gick Mats hem den dagen och grubblade, "du måste visa att du älskar henne" malde i hans huvud som ett mantra och hade sån djup inverkan på honom mentalt att han tom att glömde bort den annars så fasta rutinen, tv-fotboll efter maten. Till slut så kom han ändå fram till svaret, han hade knäckt gåtan och kände inombords hur upprymd han blev utav det faktum att han nu äntligen skulle få knulla.

Angelica låg redan i sängen när Mats stegade in i sovrummet den kvällen och sin vana trogen så hängde han av sig sina kläder prydligt på stolen bredvid sängen innan han sedan kröp ner under täcket bredvid henne. Han släckte den sista tända lampan och låg där i mörkret och laddade inför det som komma skulle, det som han helt enkelt måste få gjort. Han tog ett djupt andetag innan han släppte bomben, -Angelica... jag älskar dig! Det vart helt dödstyst i rummet som varade i hela 5 sekunder innan Mats än en gång bröt tystnaden med "ska vi knulla nu?".

Kommentar:

Sex i ett förhållande är en symbol för att två människor älskar varandra, sex är ett naket bekräftande av två individer som tillsammans uppfyller sina behov emotionellt som praktiskt i livet. Sex är inte att knulla men knulla är en del av ha sex. Om Angelica ngn gång yppar ngt för sina vänninor om sitt sexliv med Mats så pratar hon i termer som "jag önskar vi kunde ha bättre sex" medan Mats å sin sida bara vill knulla, punkt slut. Vad Angelica egenligen vill är att ha en bekräftelse på att Mats verkligen älskar henne, hon vill att han åtminstone ska se till åtminstone något av hennes känslomässiga behov för att ens fundera i banorna knulla. Kärlek är så långt bort ifrån ytlighet man kan komma och det visar att knulla som uttryck räcker inte till för att bekräfta den, för just ordet knulla innefattar inte vare sig det minsta djup heller känsla av att bli bekräftad.

Exempel: När Mats älskar med Angelica bakifrån så säger han "Jag ska knulla dig hårt" och inte "Jag ska ha sex väldigt hårt med dig"

Detta visar på att Knulla är hårt och sex är mjukt, ungefär som lika andelar bly och bomull, Det ser ut att vara lika mycket men det känns fruktansvärt olika ont att tappa på foten om man skulle släppa dom båda ifrån hög höjd. Att knulla och ha sex är på samma sätt, väldigt lätt att förväxla med varandra men alla ni som upplevt sex i ett bra förhållande vet att man njuter fan så mycket mer av det, än ett knull efter krogen.

Förmågan att känna av en annan människas behov är det centrala för att få ett sexliv att fungera i ett förhållande. Har man inte den förmågan måste behoven upp till ytan genom dialog sinsemellan så att båda är införstådda med vad förhållandet innebär för individen. Ibland kan det vara så enkelt som att hjälpa till med att städa (yttre behov) för att orken ska räcka för din partner till att ha och tänka sex och ibland måste man bekräfta den andre med en stark känsla i ord eller handling av att jag älskar dig (inre behov), och det ska då i den stunden vara odiskutablet, en kombination av båda är det som ger bäst resultat men någonstans måste man börja och som sagt, börja inte med att knulla, börja med att ha sex... det är minst lika skönt.
 
Signerat: Tobias tobyone Wallin

Att som sjuåring sjunga om sex och sprit är ingen konst, men att blit förknippad med Jaques Brels, det kan få vilken sjuåring som helst att fundera på meningen med livet.

Jag fick faktiskt äran att träffa herr Strömstedt privat pga just detta uppträdande vid ett senare tillfälle. Vi satt längst bak i hans turnebuss och dammade i oss varsin varm korv med mycket senap på, han drack öl och jag saft. Där satt vi i mörkret, två artister och tittade beundrande på varandra, jag kände att vi förstod varandra så bra jag och Strömstedt, nästan som vi suttit där i turnebussen hela livet och ätit varm korv tillsammans, eller i alla fall 7 år. I stundens allvar så flög tankarna i väg och jag vill minnas att jag relativt snabbt drog kopplingar till sagan om Luke Skywalker och hans mästare Yoda. Jag var from nu Niklas unge lärling och inom kort skulle vi kanske tom starta ett band ihop. Avslutningsvis sjöng vi låten "om" ihop och jag var lycklig! Sedan sa han att han inte hade tid med mig mer för han skulle snart in och spela... inte tid? Mr Yoda?

Efteråt konstaterade jag att vi nog inte hade så mycket gemensamt den där Strömstedt och jag när allt kom till kritan, han hade ju både fru och barn.

Med tanke på händernas naturliga placering på kroppen kommer tjejen på bilden få uppenbara problem med att svara på samtal ifrån kåta knullgubbar

Att vara Callgirl är inget man ska underskatta. I annonserna utlovas det kåta flickor till höger och vänster och i vissa fall så utlovas tom en form av garanti på kåtheten. Det finns med andra ord en viss stolthet i att som Callgirl vara kåt i tjänst, en hederssak ngt som man som kund inte ska ifrågasätta. Och visst är dom kåta... det måste dom vara, det intalar sig i alla fall den som betalar 29.90:- /min att dom är i alla fall. Det skulle vara högst olämpligt om man suttit å snackat lös med en skön dam nere i Lund en hel halvtimme och börjar misstänka att den annars så odiskutabelt kåta kvinnan inte alls är det minsta kåt. Mandomen skriker medesamma pengarna tillbaka men det går inte, ringa Plus och Sverker skulle göra mamma upprörd och att begära mera kåthet blir bara fånigt. Alla ni som ngn gång har haft en flickvän vet att sex inte blir bättre med tiden, det blir tvärtom väldigt sporadiskt och plikttroget. Kåtheten är med andra ord relativ och inte ngt att ta för givet. Men dessa damer offrar både sitt hjärta och ett antal telefoner för att leva upp till ryktet om att vara horny callgirl på heltid. Det är helt sjukt när man tänker efter. Om en Callgirl jobbar 8 timmar per dag som en vanlig svensson och har ett effektivt arbetsliv på cirka 45 år. Så innebär det att under hennes livstid så har minst 394100 timmar gått i kåthetens tecken... och inte bara kåt, utan garanterat kåt. Jag har ingen aning om vart den här statistiken leder ngnstans, känns som att hålla ett fruktansvärt vapen i sin hand... inte de vapnet...

Mannen på bilden har inget med rubriken superprestanda att göra, inte hans dator heller...

Aftonbladet slår på stora djungeltrumman och erbjuder nyfikna läsare ett alternativ till standarddatorn som står där hemma och gråter i kapp med den svart-vita tv:n. Bärbar dator med superprestanda till fantastiska 3999:- pryder löpsedeln och vem blir inte frestad att pröva lyckan. Varför ska jag behålla min simpla standarddator när ett elektronikst monster väntar dreglandes runt hörnet? Varför nöja sig med prestanda när det finns superprestanda? Alla dessa superlativ gör en rund människa rörd till tårar när man inser att Aftonbladet pysslar med välgörenhet, för vilken fattig stackare med hål i fickorna har inte råd att gå och köpa sig en bärbar dator med superprestanda när den numer inte behöver kostar mer än en daglig dos amfetamin.

Sagan kunde ha fått ett lyckligt slut om inte en bloggare hade fått syn på löpsedeln och bildat sig en tredje uppfattning. Jag hävdar med bestämdhet att bärbara datorer med superprestanda till lågpris är ett direkt hot mot mänskligheten, det är som att gå sig och köpa sig ett självmord på rea. För när du kommer hem och packar upp denna dator och slår igång den första gången så förstår du ingenting. Du lyfter upp datorn i luften och synar varenda millimeter av den för att hitta minsta lilla spår av superprestanda men ingenting, absolut ingenting går att finna som kan ge minsta lilla antydan till hästkrafter.

Slutligen sätter du ner datorn på bordet och tittar på den med en blick som förkunnar dödsdom. Fast besluten om att ngt är galet så ringer du kundtjänsten. Kundtjänsten har vi det här laget förstått att bluffen inte gick hem där i stugorna och har under dagen blivit totalt nerringda av människor som undrar över begreppet superprestanda. Du kommer aldrig fram... och frågar dig själv till sist om livet överhuvudtaget är värt att leva utan superprestanda...

Ps. Samma dag kunde man läsa i aftonbladet att 9 / 10 tjejer har ngn gång fantiserat om lesbiskt sex... jag vet inte vad ni tycker men i valet och kvalet av en bärbar dator med superprestanda och lesbiskt sex på löpsedeln... ngn borde få sparken...

Hamnade idag framför en skylt i Roslagstull:



Jag tittade åt vänster:



Jag tittade åt höger:



Jag orkar inte med dessa val som sthlm erbjuder... det är som att sitta på en vattenscooter tillsammans med en vacker flicka i solnedgången, samtidigt som viking line dundrar förbi och erbjuder fri öl i baren... det blir error i huvudet...

PS. Observera att det inte finns ngt alternativ till city och stureplan på skylten, det fanns inget åt motsatt håll... skrämmande...     Tierp?

Där står han, min överman, killen på Statoil Roslagstull. I en välstrykt skjorta och med en frisyr som andas perfektionism och flott står han där i sin skyddade sfär bakom disken och psykar ner mig varje gång vi möts. Det hela har utvecklats till ett krig mellan oss som jag inte kan vinna och aldrig kommer vinna. För oavsett hur jag beter mig, vad jag än säger får han mig att känna ett  växande obehag i kroppen och en lust att ropa efter mamma när våra blickar träffar varandra som två projektiler i luften, men han ska inte få knäcka mig. Det hela har lett till att jag besöker Statoil minst en gång om dagen för att utmana honom, för att en gång för alla visa vart skåpet ska stå och tro inget annat än att jag har försökt med allt.. ALLT! Jag har stirrat ner honom aggresivt med blicken, jag har dragit ur kontakten till cola-kylen, köpt en porrtidning och sagt att jag är släkt med kungen. Men han bara står där i sin skjorta, orubblig och tittar uttryckslöst på mig som om jag vore en finnig pryo utan namnbricka. När han till sist öppnar käften och visar upp den mest perfekta tandrad som nångonsin beskådats i modern tid då vet jag att jag har förlorat, igen. Frågan "var det bra så" är bara ren förnedring, en sista spark i skrevet för att punktera matchen från hans sida. När ska denna kille förlora masken? När ska det hela spåra ur till min fördel? Hur många varma korvar ska jag behöva slösa pengar på innan jag får smaka på segerns sötma? Jag märker att killen på Statoil börjar ta över mitt liv, han äter upp min själ bit för bit och inte ens på natten får jag vara ifred. Drömde en gång att vi hånglade i biltvätten och det är inget bra tecken, man skakar inte hand med fienden och man hånglar definitivt inte med han i ngn jävla biltvätt. Jag hörde ett rykte på stan att Statoil Roslagstull ska börja ha öppet dygnet runt... mitt liv kommer bli ett helvete.. pallar inte med mer varm korv..

flanhare = Skällsord, Om man tyckte någon var korkad, så kunde man kalla denne för flanhare. Källa:  www.folketsordbok.se

Att dansa sig in i svenska folkets hjärta är bara något enklare än att vinna samma sak med hjälp av hot och tomma löften, fråga moderaterna, fråga uffe larsson. Lets Dance har en otrolig genomslagskraft, överallt i hela Sverige så sitter kassörer för dansanta föreningar och räknar nya medlemmar i kapp med att pengarna rullar in. Allt pga ett program som går ut på att slänga in människor som inte kan dansa på en knapp golvyta tillsammans med ett dansproffs och med uppmaningen "dansa för i helvelte, dansa och glöm inte bort att le också". Det är inge som helst synd om Uffe Larsson och dom andra kändisarna, ingen kan säga att dom inte visste vad leken gick ut på innan dom tackade ja. Själv funderar jag mest vart den där leken tog vägen. Vart tog "det får gå som det går" och "jag är ju ingen dansare, så klart man tar chansen att lära sig nu när televisionen ringer och frågar" vägen? Dom citaten har nu bytts ut mot "Så som jag ser det är Dermot en flanhare" eller redan klassikern "Han ser ut som en hallick för mig", båda citaten plockade ifrån uffe larssons svarta mun. Tyder inte detta på att det fanns en förhoppning om att vinna redan från dag nr ett? Att man trots sina ofärdigheter i dans skulle släpa runt på dansproffset istället för tvärtom. Att likna någon med en hallick och heta Uffe Larsson är inte speciellt smart, Det är som att skrika jag var först när man står sist i krogkön, det är som att boxas utan guard, vilket svar som än kommer tillbaka kan man räkna med att det är 1000 ggr värre. Smockan hänger nu i luften och kvällspressen väntar på replik ifrån Dermot i stil med "uffe larsson, du kan inte dansa, du kommer aldrig kunna dansa du är däremot snygg i dina nya frisyr". Kassören sitter fortfarande och räknar pengar, han hinner inte ens sova stackarn än mindre se ut som en hallick och vad jag vet så sitter han fortfarande där om 100 år och räknar nya pengar, för så länge lets dance finns i vårt medvetande så kommer nya "talanger" försöka göra en uffe larsson. Se ut som en fjolla, men ändå försöka dansa skiten ur allt och alla... helt enkelt en hederlig gammal traditionell dansskola.

Jag dansade bugg i tidig ålder och vart alltid vald sist, inte för att jag inte kunde dansa utan för att jag dansade bugg på ett helt nytt sätt, ett sätt som ingen annan dansat bugg på.. tjejerna i klassen hade ingen acceptans för sådana iniativ, Lets Dance då hade varit min räddning.

Tito Beltran är en pressad man och ingen har väl undgått hur denna chilenska skönsångare har gått ifrån att ha varit en respekterad artist till att bli folkets monster i skåpet nr 1. I ett helt år var han världskändis med hela folket på löpsedlarna och alla frågade sig vem denna världkändis var som begått dessa påstådda våldtäkter. Nu vet vi, vem världkändisen är men inte om han är skyldig. Tito Beltran själv slår ifrån sig anklagelserna om våldtäkt på ett sätt som bara en chilensk skönsångare kan slå ifrån sig anklagelser på. Det är ngt komiskt över denna Tito när han inför rätten och hela svenska folket förkunnar utan omsvep att det är en fysisk omöjlighet för honom att få stånd när han gett massage. Faktum är att Tito är så säker på sin sak att han tillsammans med sin försvarare tom är beredd att rota fram vittnen som kan intyga denna ekvation som inte går ihop för oss andra. Skulle vi andra alltid få stånd när vi ger massage? Vad händer om mitt "offer" märker det? Och vad ska jag säga till mitt försvar när jag i domstol ska förklara att mitt otajmade stånd inte hade ngnting med offret att göra, absolut ingenting. Det var en ren och skär tillfällighet, jag kunde lika gärna ha spytt på målsägande.

Enligt Uppgift satt Tito Beltran iförd endast ett par kort skurna kalsonger och en morgonrock i siden på den halvnakna barnflickans rygg och masserade henne samma kväll som den påstådda våldtäkten sägs ha ägt rum. Han satt där på den nakna ryggen och hade inte stånd. Den mannen borde bli min naprapat, för är det inte just det man är rädd för när man ligger där på britsen och väntar att bli intimt omhändertagen av sin naprapat, att han har ett riktigt jävla praktstånd innanför linnebyxorna? Det är en rädsla som kommer smygande i takt med att den homoerotiska stämningen sprider sig i rummet då mjuk hand möter hård, trasig kropp i pulserande rörelser. Om Tito frikänns ifrån detta våldtäktsmål så är han välkommen att sitta på min rygg och massera mig i vilken utstyrsel han behagar, en man som prövat trovärdigheten i att inte få stånd vid massage och fått rätt måste man respektera, men för säkerhetsskull ser jag till att stoppa en buttplug i rumpan för att slippa objudna gäster... man är ju ingen bög heller...

Allting har sin plats i universum och man kan tom hitta ett litet guldkorn i en hög med dynga, det är i alla fall min inställning här i livet. Men jag har en gräns, och den gränsen heter golf.  Faktum är att se min granne stå och tjuvröka bakom cykelstället på innergården är mer underhållande än att titta på golf. Golf bryter mot alla grundläggande principer för hur en sport ska föra sig och listan kan göras oändlig mot alla övertramp som golfen begår mot dessa principer. Ett av dom mest allvarliga övertrampen man begår är ett fenomen som uppstår när en spelare nästan, observera nästan prickat hålet. Då gör motståndaren tummen upp och bollen räknas som i hålet och det beslutet, det är oåterkalligt. Man kan alltså inte som motståndare först peka tummen upp och nicka godkännande för att sedan ångra sig, det är osportsligt. Sedan när har "nästan" räknats i sportens värld? Man försvarar sig med att golfen är en sport av och för gentlemän och då får sportens strikta milimeterrättvisa ge vika för denna kodex. Du ska inte som golfspelare behöva utsätta dig för den förödmjukelsen att slå i bollen den sista centimetrarna ifrån hålet när den nästan rullat i, det är en hederssak och varför skulle man bryta mot en sådan? Varför skulle inte Sverige kunna bjuda på ngt mål i fotboll ibland bara för att den nuddade stolpen, varför skulle inte Charlotte Kalla kunna åka en extra runda av respekt för att hon faktiskt är yngst i gänget och den där sista jävla käglan som aldrig ngnsin vill falla i bowling varför skulle inte den kunna räknas som strike, den stod ju faktiskt till och med å darrade för en kort sekund? Nej att spela golf är ingen sport, för hade det varit en sport så hade motståndaren konstaterat att "nog fan ska den i hålet alltid" när bollen ligger å smeker hålkanten. Men golf är nästan och sport är exakt, däremot räcker det inte med att nästan ha råd att betala ett årskort på golfklubben... då blir man förvisad till bangolfens underbara värld.. och den är exakt... jävligt exakt...

Bengt Niska, Kommunal råd i Pajala kommun

Det är ngt magiskt med "byn" Pajala, som en bedårande adventskalender i tv fast på riktigt. Varje dag året om öppnas en ny lucka och i förra veckan hoppade Pajalas drottning nr 1, Charlotte Kalla ut ur kalendern och chockade en hel värld med att spurta hem guld i den sk "mördarbacken" i klassiska Val Di Fiemme, självklart spurtade hon på det där magiska sättet som bara en Pajalabo kan spurta på. För egen del så spurtar jag väldigt sällan, möjligtvis till bussen dom sista 5 m om det regnar. Men trots det och för er andra som inte är insatta i sportens värld inser vi snabbt att spurta upp för en mördarbacke är inte samma sak som att spurta nerför en mördarbacke. Så vem kan klandra Pajalas kommunalråd Bengt Niska när han utan omsvep lovar guld och gröna skogar för bragden, eller som han uttröck det själv "hon ska ha en tomt". Man måste respektera ett sådant uttalande, ett kommunalråd som sätter sig i ett flygplan ner till Val di Fiemme, ställer sig bredvid skidspåret och hurrar fram en världsartist och sedan utlovar henne en alldeles egen tomt. Frågorna hopar sig, vad är det för tomt Bengt Niskas har tänkt ge bort? Har Kalla själv officiellt önskat sig en tomt och vad händer om Kalla vinner fler tävlingar? Låt säga att hon vinner sm, vm och världscupen varje år och har en tävlingsperiod som stärcker sig i alla fall 5 år framåt i tiden. Det blir 15 tomter totalt och helt plötsligt är det på gränsen till världsherravälde för Kalla, en skidtjej ifrån Pajala. Bengt Niska må vara en man av folket men frågan är om det här var speciellt genomtänkt, magin i Pajala är som bortblåst i mitt huvud och kvar finns bara en geggig historia om en tomt. Jag skulle vilja hävda att Bengt Niska är ett hot mot Pajalas existens.

Man får hoppas för Bengt Niskas och Pajalas del att man inte föder fler världsartister i skidor, för då kommer hela Pajala förvandlas till ett enda stort jävla skidspår, och vad fan är det för magiskt med det?

Ps. Jag vart själv erbjuden en bit av mälaren häromdagen men tackade nej, vatten är inget för mig!

'
Popcornsmaskinen på bilden har ytterst lite med texten nedan att göra

Så har äntligen vintern kommit till landet, och med vintern så menas numer kylan. Snön verkar ha gått ur tiden, en modefluga som unga människor redan idag planerar berätta för sina barnbarn som en "på min tid"-företeelse. Det ena leder till det andra och frågan är om den försenade vintern kan vara den slutgiltiga döden för den så omtalade Goose jackan som har blivit landets första säkra vintertecken, eller sommartecken? Ingen kan idag vara riktigt säker för Goose jackan kan numer skådas allt tidigare på året och börjar mer och mer likna en annan förteelse, nämligen jultidningar. Man får nästan en liten känsla av att jultidningar och goosejackan är i maskopi med varandra. Att dom tillsammans försöker konkurrera ut sommaren med en tydlig markering att jultidningar kan man visst köpa i juli utan att behöva skämmas och goosejackan är inte alls ett för varmt plagg att bära en het sommardag på stranden.

Den ultimata dödsstöten för sommaren vore en äcklig unge som sprang runt i goosejacka i mitten av juni och sålde jultidningar. Tänk dig själv, du har precis ställt ner din kaffebricka på bordet ute i den blomstrande bersån, solen skiner guld över din trädgård och väcker gamla minnen från barndomen till liv. Ifrån det öppna kökfönstret som vätter ut mot världen hörs en radio som förkunnar sommaren med en glad fanfar och kryddträdgården sprider dofter som ingjuter en känsla av harmoni och lust. Din dag är ren och skär poesi, du ska precis slå dig ner för att avnjuta en rykande kopp kaffe och för en kort stund bli fullkomligt ett med sommaren när idyllen bryts av ett cykedldäck som bromsar sönder din nykrattade grusgång. Du vänder på huvudet och får se en röd vinterjacka och ett huvud som sticker upp ur densamma komma mot dig. I handen håller den röda vinterjackan en katalog och innan du vet ordet av så har du både köpt mors julbrev och 91:an karlsson av samma röda vinterjacka. Ett vänligt tack senare så är den röda vinterjackan borta och allting återgår till ögoblicket innan, som om inget hade inträffat. Men något har stört din världsbild, kaffet som står framför dig har svalnat, solens sken upplevs nu mest som ett hånfullt leende och kryddträdgården luktar rent utav illa. Du vet inte riktigt vad som fick sommaren att försvinna men du anar att den röda vinterjackan och ett dyrt julbrev kan ha något med det hela att göra.

Att rucka på årstider har blivit Goosejackan och jultidningars främsta uppgift och det är vår medborgeliga plikt att motarbeta detta, alla medel tillåtna. Därav blir konsekvensen för egen del att nästa gång jag ser en Goosejacka, i juli som augusti så lägger jag benen på ryggen och springer, inte för att jag är rädd, utan för att jag helt enkelt har svårt att säga nej till att köpa jultidningar...

Ps. Som tidigare jultidningsförsäljare så tar jag kraftigt avstånd ifrån att jultidningar skulle leda till rikedom och fullkomlig lycka.. julen 1993 sålde jag jultidningar för totalt 500:- och en tramsig popcornsmaskin var allt jag fick... förutom jultidningar för just 500:-, dåligt jultidningsförlaget, mycket dåligt...

90-talet präglades av mycken oroligheter runt om i världen och ett helt decennium av förberedelser inför det magiska år 2000. Jag själv levde ut mina tonårsdrömmar under 90-talet och försökte avskärma mig mot resten av världen med Eurodisco och allt som den stod för. Idag nästan 10 år senare inser jag att det inte var mycket det. Efter att traskat runt i olika musikgenrer och försökt hitta min identitet i allt från målande Bob Dylan till våldsamma Wasp har jag till sist återvänt till Eurodiscons enkla värld. Jag märker att oavsett hur törstig jag än är på intelligent formulerade låttexter som man avnjuter varje gång som om den vore ens första så återvänder mitt hjärta till Eurodisco, varför?

Såg ett program häromdagen om Dj bobo, en okrönt konung inom eurodiscon och så symbolisk inför vad som då komma skulle. Idag kan jag tycka att det är lätt överdrivet med ett helt program om Dj bobo, det kanske säger mer om den schweiziska musikexporten än Dj bobo som musikgigant. I programmet fick man veta att Dj Bobo led av diabetes sedan barnsben... för den som någon gång undrat. Men var inte Eurodiscon symboliskt lite som Dj Bobos dokumentär, uppblåst och lite mer än vad det egenligen var?

Eurodiscon lider idag kanske mer än då över sitt sätt att misshandla så få ord som möjligt i en låttext. Visst förekommer det mediokra texter i dagens technolåtar med men det är bara utfyllnad och oftast inget som stör lyssnaren till vansinne. Ingen förväntade sig att Eurodiscon skulle föra låttexten upp till en högre nivå men nog kunde man ana att Eurodiscon försökte, och som man försökte.

Sammanfattningsvis, eurodiscon innehöll för lite text för att man skulle kunna ta texten på fullt allvar men tillräckligt mycke text för att visa på att man ifrån eurodiscons sida faktiskt ändå ansåg att en låt också behöver en bra text.

Här följer ett lysande exempel på hur det kunde låta:

Real Mccoy - Love & Devoution

When a man loves a woman, a woman loves a man,
Love and devotion gotta keep it if you can.
A kiss, a smile, even when you cry,
Everybody knows that we need it once awhile.
So come on come on, you gotta keep it if you can.
Love and devotion is the master plan.
Im talking about Im talking about a wonderful emotion,
Im talking about a game called love and devotion.
Tonight is the night, when love shines so bright, and we will be reunited.

Och för er som inte är så bra på engelska kommer här en direktöversättning:

När en man älskar en kvinna, en kvinna älskar en man

Kärlek och hängivenhet måste behålla det om du kan

En kyss, ett leende också när du gråter

Alla vet att vi behöver det ibland

Så kom igen, kom igen, du måste behålla det om du kan

Kärlek och hängivenhet är nyckeln

Jag pratar om, jag pratar om en underbar känsla

Jag pratar om ett spel, kallat kärlek och hängivenhet

I natt är natten, när kärlek skiner så klart, och vi återförenas

För den som någon gång försökt hänga med i sammanhanget i en eurodiscotext vet att det är svårt, för att inte säga helt omöjligt. Finns det ngt överhuvudtaget? Man försöker hitta en tråd som inte finns. Till slut ger man upp och bara hänger med, och det är då man börjar älska skiten. Eurodisco är för mig vad pizza är för många andra, inget mänskligt behov men ett fullgott alternativ att ta till ibland i brist på annat.


Dj Bobo i en vit skjorta, två knappar uppknäppta och dagen till ära  med en extra elegant mustach som pryder hans ansikte

Källa: www.expressen.se

Stod mittemot Rolf Lassgård idag på Åhlens och grävde girigt bland midprice skivor. Det var bara han och jag, och jag kunde omedelbart känna av konkurrensen oss emellan i jakten efter "det största fyndet" på den begränsade yta som midprice skivorna rymdes på. Vi gick runt det lilla bordet och orienterade ytligt facken för att senare kunna göra en effektivare bedömning av vart den slutgiltiga stöten skulle läggas in. Det hela kunde närmast liknas med leken "heta stolen", där deltagarna går runt ett antal stolar till musik, och när musiken tystnar ska alla kasta sig ner på en ledig stol. Den deltagare som blir utan stol får vackert finna sig i att förlorat just denna omgång. I Rolf Lassgårds ögon syntes tydligt att han inte tänkte vara den som blev utan stol idag.. inte jag heller. Men den som någon sett Rolf Lassgård vet att han har en kroppshydda som få, den som ngn gång tänkt tanken att tävla mot Rolf Lassgård i Midprice-race ger snabbt upp den tanken. Karln fyller upp en hel långsida och begränsar därmed 50% av fyndbordet. Ett jävla övertag som måste kompenseras på något vis. Tänkte i ett svagt ögonblick avbryta letandet i en undanmanöver, springa fram till tjejen i kassan och be henne om en tjänst. Om Rolf mitt i letandet fick höra i varuhusets högtalare: "Helgalna dagar på Åhlens, just nu rear vi ut hela Wallander samlingen för dig som är intresserad, plan 2, varmt välkomna" så kanske han skulle bli störd så till den milda grad att jag fick det där lilla försprånget. Jag avbryts dock i mina tankar då jag ser i ögonvrån hur Rolf Lassagård fiskar upp ett ex av Simon & Garfunkels The Essential för 19:-, i en handvändningen har Rolf gjort 100-0 och jag kan bara motvilligt erkänna mig förlorad. Han ler mot mig och viftar triumferande med sitt fynd framför mina ögon, det smärtar i själen när jag ser honom traska mot kassadisken. Game Over...
 

Har ni sprättat upp en kartong felix djupfyrst färdigrätt så vet ni att man aldrig blir besviken. I den vita plasttallriken man plockar upp kan man under plastfolien skönja en kall, hård massa i skiftande färg och form. Den är så kompakt och tillgjord att man ger upp redan från första mötet att försöka det omöjliga i att gissa sig till konsistens eller smak innan första tuggan. Man vet inte vad man har att vänta sig, därmed kan man omöjligt bli besviken.

Efter ett oräkneligt antal år hand i hand med Dafgårds djupfryst färdigmat så måste jag till sist, mycket motvilligt erkänna att förhållandet oss emellan börjar knaka i fogarna.Det känns helt enkelt inte lika magiskt att sprätta upp en färdigförpackad portion fiskgratäng a la Dafgård längre. Det känns inte heller som kärleken ifrån min sida är besvarad ifrån tallriken då portionerna bara blir mindre och mindre och frågan som alla vill ha svar på fortfarande hänger obesvarad i luften nämligen. vart fan tog bilden av den trevliga kocken på baksidan av kartongen vägen? Förut kändes allt så genuint, nästan så man kunde ana sig till i alla fall ngn procent hemlagat i luften när doften av micromat spred sig i rummet.

Efter att ha matat i mig ett antal tallrikar färdigmat så har min kropp utvecklat ett speciellt sinne för just färdigmat och jag kan nu stolt ge mig tillkännna som världens första "färdigmatskännare". Jag kan faktiskt skilja på en grillbit gjord på Werners vis och Coops färdiglagade variant, det är inte ens konkurrens om första platsen utan ren och skär utklassning ifrån Dafgårds sida. För på något vis blir just maträtten grillbit gjord på Werners vis lite godare just pga gubben Werner själv! Man får en bild i huvudet varje gång man biter i en sådan grillbit att en tjock kock i vitt ställ och med en mustach som räcker ner till golvet stått och lagat till just denna grillbit med största möjliga kärlek och omsorg, både till mig och för konstens skull. Men jag hade fel. Det här är så långt borta ifrån dom gastromiska köken i Paris och dom överarbetade menyerna på Nobelfesten man kan komma, det här är ren och skär andra klassen husmanskost gjord av maskiner på maskiners vis.

Jag säger härmed officiellt adjö till Felx färdigmat och det är inte utan en tår i ögat jag sätter in min sista grillbit på Werners vis i micron, drar upp timern på 9 min och 30 s och inväntar slutet. Pling, där ligger den och väntar, helt ovetandes om att den snart ska bli en del av ngt större. Nu går jag vidare, slänger ut micron och suddar ut Werner i hjärnarn, han är ingen trallig gammal mysgubbe utan en flottig herre i kostym som halvligger i sin specialtillverkade fåtölj ifrån italien och röker en ciggarr för att fira framgången för ännu en såld Dafgård djupfryst färdigmat... Själv springer jag ner till Ica med en inköpslista som ska täcka upp mitt förra levebrö, jag saknar redan det färdiglagade köket..

Att vara statsminister är att ha makt över människors vardag i hela Sverige, att jobba på sl är att ha makt över inte fullt så lika många människor, men det kan räcka långt ändå. Det fick jag erfara idag när jag skulle åka pendeln mellan t-centralen och upplands väsby på en sms-biljett. I passagen till pendeln sitter en man i 40 års åldern bakom en lucka och tittar bistert ut över folkhavet som passerar honom. Munnen hans pekar neråt som en slak penis och ser inte ut att vilja resa sig i första taget, inte för oss i alla fall. Han sitter där i buren och tittar nedlåtande på oss köande passagerare som om det i själva verket var vi som satt i bur. Ibland hojtar han till när kön blir för rörig och ibland vill han känna folk lite extra på pulsen genom att inspektera deras biljetter med en minutiös nogrannhet som bara anstår en sl-man i en bur. När jag till sist kommer fram till denna sl-man så stirrar han ner mig totalt och frågar, vart? Jag börjar vifta med min telefon för att visa att jag köpt en biljett men han upprepar frågan: vart? nu med en ton som kräver svar inom fem röda, annars så smäller det!

Tobias: Öhh... Upplands väsby

Man: Men du har ju bara betalt för en zon

Tobias: Jaså, ja det är första gången jag åker till Upplands väsby på sms-biljett

Man: Ja det blir till att skriva ett nytt sms, annars blir du avkastad i Karlberg.

Tobias: Det vill jag inte, nå vad ska jag skriva då

Man: Det har jag inte tid att berätta, läs i den här broschyren

Broshcyren är i själva verket en 80-sidig katalog som innefattar allt utom just hur du skriver sms

Tobias: Är det inte enklare att du berättar vad jag ska skriva, om inte annat så hinner jag ju med pendeltåget som kommer in om 1 minut

Man: Jag tror nog du hinner det ändå, låt nu mig ta nästa i kön så får du återkomma när du är klar

Jag hann inte.

Man kan tycka att jag får skylla mig själv, man kanske tom kan säga att det var rent korkat av mig att tro att en människa i en sl-bur ens kan stava till ordet sms, själv tycker jag mest att han måste göra ngt åt den där munnen.

Källa: www.kvp.se

Svårt att somna har numer blivit en natt med UFC - Ultimate Fighters Championship på tv4 sport. Har egentligen aldrig varit speciellt intresserad av kampsport, inte riktigt förstått tjusningen med att slå varandra sönder och samman för att sedan avslutnignsvis tacka varandra för en god match, givetvis med blod rinnande över hela kroppen för att hålla myten maschomannen vid liv. Nej det är inte själva kampmomentet som lockar i mitt fall, utan dom entusiastiska kommentatorerna bröderna roberto som ivrigt både hejar och hetsar på kombatanterna med hela sin boxningstermonologi. Så här lät det igår:

Ian: Det ser ut som han har honom på fall nu med en härlig slagserie i fejan!

Paolo: Ja men va fan, han har ju gett upp! Han har ju gett upp för i helvete!

Ian: Jo men han ligger ju på rygg med en 135 kgs rambo sittandes på magen som slår honom obarmhärtligt i ansiktet

Paolo: Man ger aldrig upp, det är regel nr 1 och det måste man hålla på

Ian: Nu rinner det blod i ansiktet också, aj, aj , aj... du som själv har boxats Paolo, känns det att man blöder?

Paolo: Nej det känns ingenting, det kan vara lite irreterande om det rinner blod ner från pannan i ögat för då ser man inget.

Ian: Oj nu rinner det kraftigt, och där bryter domaren, matchen är avgjort på KO

Paolo: Han skulle inte gett upp! Fan va arg jag blir

Ett skolboksexempel på när kommentatorerna blir större än sporten. Så stora att dom med sína kommentarer kan förvandla en timmes sport till ren och skär fredagshumor.  Ungefär som lättlagat med Johan Sörberg, man skiter i maten! Det enda man vill är att höra karln prata om frikedeller i hummersås och deg som måste jäsa i minst 20 min, det är lite vardagsmagi på någe vis att se och höra ngn jobba samtidigt.

Om jag förstod Paolo boxare rätt så skulle han aldrig ge upp... Paolo politiker det är en helt annan människa det!

Hälsominister avslöjad i sexvideo. Vad är en sexvideo? För det kan väl inte vara en hederlig gammal porr-rulle som Aftonbladet syftar på i sin artikel. Att kalla en porrfilm för sexvideo är som att kalla en fitta för framstjärten, ovärdigt på något vis. Varför skulle alla ord i kvällspressen moderniseras förutom just ordet porrfilm som istället hoppar 3 decennier bakåt i tidsmaksinen och omvandlas till ett ord som väcker rysningar längs hela ryggraden. Jag tror snarare det är ett sätt att visa ngn form av respekt ifrån Aftonbladets sida i en annars ganska kletig historia. Malaysias hälsominister bråkar man inte med innan man vet att han verkligen blir avsatt och förlorar sin makt att kunna påverka sin omvärld. Rubriken "Hälsominister avslöjad i en porrfilm", recensioner av samma film på nöjessidorna, en dvd på köpet med extramaterial innehållande kommentatorspår av Malena Ivarsson om själva akten är inte värdigt en hälsominister ifrån Malaysia. Då kanske han drar igång en fiskesanktion gentemot Sverige... Med andra ord inga fiskpinnar på matbordet längre. Frågan är om inte det skulle vara värt risken, för hur som helst är en porrfilm med en hälsominister ifrån Malaysia en större kulturskatt än ett paket fiskpinnar... förlåt sexvideo.

Sexvideo: En videobandspelare vars innanmäte kraftigt påverkar videobanden, oavsett innehåll åt det pornografiska hållet. Independence Day blir således In bed every day... ja ni fattar. 

Ibland slås man av hur girigt samhälle vi lever i, köpcentrum giraffen tar 5:- för ett toalettbesök kan man läsa i en aggresiv insändare undertecknad aldrig mer giraffen. Förstå vad arg och kissnödig skribenten till den insändaren måste ha varit där han stod utanför toaletterna i köpcentrumet giraffen och letade i sina fickor efter en femkrona som han redan innan han började gräva visste inte fanns där. Förstå paniken när ingen runt omkring vill eller kan offra en ynka 5-krona till denna arma stackare som nu är på gränsen till att explodera. Han bankar på en toalett som är upptagen och hoppas i sin godtro att människan på andra sidan ska förstå situationen, avsluta snabbast tänkbarast och sedan överlämna toaletten lika effektivt som ett stafettlag växlar stafettpinne. Men istället hör han ett avslöjande ljud av strilande mot porslin och förstår att det här kommer dra ut på tiden. Om han kissade på sig där i köpcentrumet giraffen framgår inte klart i insändaren men man kan ana att så var fallet då insändaren avslutas med "det här är en komplott mot oss konsumenter då förmodligen köpcentrum giraffen vill att vi kunder ska kissa på oss för att sedan bege oss till ngn av deras klädesbutiker och köpa nya kläder.. vem kan man lita på?" En inte helt oberättigad fråga tycker jag som står bredvid och skrattar. Men att första tanken som dyker upp om man nu som besökare i ett köpcentrum kissar på sig utanför toaletten skulle vara "puh... vilken tur att jag kissar på mig i ett köpcentrum, närmaste klädbutik tack! " är lite för långsökt för mig i alla fall.

Köpcentrum Giraffen tar detta med ro och låter meddela att myntboxen på toalettdörren bli kvar,,,