Hejdå till Dafgårds
Har ni sprättat upp en kartong felix djupfyrst färdigrätt så vet ni att man aldrig blir besviken. I den vita plasttallriken man plockar upp kan man under plastfolien skönja en kall, hård massa i skiftande färg och form. Den är så kompakt och tillgjord att man ger upp redan från första mötet att försöka det omöjliga i att gissa sig till konsistens eller smak innan första tuggan. Man vet inte vad man har att vänta sig, därmed kan man omöjligt bli besviken.
Efter ett oräkneligt antal år hand i hand med Dafgårds djupfryst färdigmat så måste jag till sist, mycket motvilligt erkänna att förhållandet oss emellan börjar knaka i fogarna.Det känns helt enkelt inte lika magiskt att sprätta upp en färdigförpackad portion fiskgratäng a la Dafgård längre. Det känns inte heller som kärleken ifrån min sida är besvarad ifrån tallriken då portionerna bara blir mindre och mindre och frågan som alla vill ha svar på fortfarande hänger obesvarad i luften nämligen. vart fan tog bilden av den trevliga kocken på baksidan av kartongen vägen? Förut kändes allt så genuint, nästan så man kunde ana sig till i alla fall ngn procent hemlagat i luften när doften av micromat spred sig i rummet.
Efter att ha matat i mig ett antal tallrikar färdigmat så har min kropp utvecklat ett speciellt sinne för just färdigmat och jag kan nu stolt ge mig tillkännna som världens första "färdigmatskännare". Jag kan faktiskt skilja på en grillbit gjord på Werners vis och Coops färdiglagade variant, det är inte ens konkurrens om första platsen utan ren och skär utklassning ifrån Dafgårds sida. För på något vis blir just maträtten grillbit gjord på Werners vis lite godare just pga gubben Werner själv! Man får en bild i huvudet varje gång man biter i en sådan grillbit att en tjock kock i vitt ställ och med en mustach som räcker ner till golvet stått och lagat till just denna grillbit med största möjliga kärlek och omsorg, både till mig och för konstens skull. Men jag hade fel. Det här är så långt borta ifrån dom gastromiska köken i Paris och dom överarbetade menyerna på Nobelfesten man kan komma, det här är ren och skär andra klassen husmanskost gjord av maskiner på maskiners vis.
Jag säger härmed officiellt adjö till Felx färdigmat och det är inte utan en tår i ögat jag sätter in min sista grillbit på Werners vis i micron, drar upp timern på 9 min och 30 s och inväntar slutet. Pling, där ligger den och väntar, helt ovetandes om att den snart ska bli en del av ngt större. Nu går jag vidare, slänger ut micron och suddar ut Werner i hjärnarn, han är ingen trallig gammal mysgubbe utan en flottig herre i kostym som halvligger i sin specialtillverkade fåtölj ifrån italien och röker en ciggarr för att fira framgången för ännu en såld Dafgård djupfryst färdigmat... Själv springer jag ner till Ica med en inköpslista som ska täcka upp mitt förra levebrö, jag saknar redan det färdiglagade köket..
