Att le eller inte le det är frågan
Dom ler inte... varför ler dom inte? Vuxna människor springer runt i världen och inte ler. Det är ett problem.
Tio människor står och väntar på ett tåg som snart ska rulla in och frakta dom vidare till nästa tåg som i sin tur tar dom vidare till nästa... och så där håller det på.. Tidtabellen måste till varje pris hållas och möjligheterna i livet blev till en sträcka utan några som helst alternativa resvägar eller justerbara stopp och kanske.. ja kanske är det just därför som människor inte ler.
Tio människor står och väntar på ett tåg.. eller är det en avrättning. Dom suckar, ser nervösa ut, stirrar konstigt på varandra och ler inte. En hund dyker upp från ingenstans. Den ställer sig framför dom tio människorna, viftar på svansen, tittar på dom och undrar samma sak som jag.. varför ler dom inte? Dom ser mest besvärade ut.. tänk om den lilla skiten biter mig, eller ännu värre, tänk om den gör ifrån sig på marken där den och vi står.. Då kommer det börja lukta konstigt.
Suck, jag blir så förbannad. hur kan man tänka såna ondskefulla tankar om en så oskyldig, liten varelse. Sen när slutade världen le åt tom en hunds blotta närvaro. Jag tänker att allt håller på gå riktigt åt helvete.. och i stressen över det ramlar jag. Liggandes där på marken vet jag utan att se efter innan... dom ler... nu ler dom.. ändå känns det fel.. så jävla fel.
Tio människor står och väntar på ett tåg som snart ska rulla in och frakta dom vidare till nästa tåg som i sin tur tar dom vidare till nästa... och så där håller det på.. Tidtabellen måste till varje pris hållas och möjligheterna i livet blev till en sträcka utan några som helst alternativa resvägar eller justerbara stopp och kanske.. ja kanske är det just därför som människor inte ler.
Tio människor står och väntar på ett tåg.. eller är det en avrättning. Dom suckar, ser nervösa ut, stirrar konstigt på varandra och ler inte. En hund dyker upp från ingenstans. Den ställer sig framför dom tio människorna, viftar på svansen, tittar på dom och undrar samma sak som jag.. varför ler dom inte? Dom ser mest besvärade ut.. tänk om den lilla skiten biter mig, eller ännu värre, tänk om den gör ifrån sig på marken där den och vi står.. Då kommer det börja lukta konstigt.
Suck, jag blir så förbannad. hur kan man tänka såna ondskefulla tankar om en så oskyldig, liten varelse. Sen när slutade världen le åt tom en hunds blotta närvaro. Jag tänker att allt håller på gå riktigt åt helvete.. och i stressen över det ramlar jag. Liggandes där på marken vet jag utan att se efter innan... dom ler... nu ler dom.. ändå känns det fel.. så jävla fel.
Kommentarer
Postat av: Miss Biii
Det finns ju inget så förvirrande som ett leende..
Postat av: Helena `n
ja du Tobben, där har du en poäng igen...varför i hela friden kan man inte le åt en glad vovve?...hur e vi funtade vi Homosapiens ...egentligen....är allt så himla bittert i detta land att man inte har förmågan bli glad över en gla vovve....? suck.
Trackback