tobyone

Jag är korean, och så var det sagt. Jag förväntar mig ingen förståelse, lika lite söker jag tröst i denna sanning eller en trygg hand att hålla hårt i när stormen blåser utanför. Allt jag vill är att en gång för alla reda ut frågetecknen kring tre myter om oss koreaner så att ni förstår oss bättre när ni träffar oss.

"En korean tål inte sprit, knappt något alls"

Detta har sin grund i att koreaner tvärtom svenskar härstammar ifrån en renlevnadsstam som i ett tidigt skede tog kraftigt avstånd ifrån både sprit och knark, det var helt enkelt inget för dom. Och så fick det bli. Praktiskt då när det inte fanns utrymme för någon snetändning i den riskfyllda tillvaro man levde i. Att krama en tibetansk tiger i djungeln för att man bara skulle testa en gång på fyllan, det ger en ingen andra chans i livet.

Idag kan jag tycka det är lite synd. Det känns som hela världen vet om något som renlevnadsstammen borde hållit käft om. Och man kunde ju så här i modern tid önskat att koreanerna hade hittat på någon religion kring detta, gärna med en sträng gud som slungar blixtar ner på dom som vågar yppa en endaste liten stavelse om deras ställningstagande kring sprit och knark. För när budskapet skulle vidare ut i världen så tog det stopp, världen ville helt enkelt inte ha ett icke alkolistiskt iniativ. Däremot ville dom ha kul på fyllan och en officiell folkgrupp att mobba sönder och samman för sin lama inställning kring osunt drickande. 

Detta korståg i världen fick oerhörda konsekvenser för koreanerna. I en tid där alla andra nationer dränkte sig i sprit så är det inte lätt att  få något vettigt sagt. För alla vet ju att när människor blir fulla är det lätt hänt att ord och meningar från mun till mun och sen vidare lätt förvrängs en smula. "vi koreaner tycker inte ni ska dricka" blev således "vi koreaner tål ingen sprit" och myt nr 1 var ett faktum. Och tro mig, den myten påverkar mig än idag som korean!

För det är fruktansvärt irriterande när man står vid baren och för sjuttielfte gången försöker att beställa med både kropp och mun en sketen liten mellanöl. Det känns då som att hela världen går före just mig. Som att min plats i livet alltid är sist i kön. Jag ser skräcken i bartenderns ögon då han tittar på mig och han tänker, en mellanöl? Till honom? Nää då har jag inget jobb att gå till imorgon, lite som att leka med döden.. Och jag håller med honom, det är förenat med direkt livsfara att servera en korean efter klockan 10, efter en halv öl är jag är redlös och när den är slut... Ja då tystnar musiken.

Imorgon kommer jag ta död på myten "en korean utan glasögon, finns det?''