tobyone

http://www.mallbackensbyalag.com/images/dansbana.jpg
Oavsett författarens idiotiska försök till att romantisera verkligheten så tar det stopp för honom någonstans, det här mina damer och herrar är inget annat än en tråkig byggnad som saknar en vägg... sådeså

Jag håller en flicka i handen. Hennes hand är mjuk som sammet, och varje gång den vandrar i min, kan jag skönja en ilning som smeker kroppen behagligt varm i nattens kalla. Hon har fångat mig, det har hon verkligen, och tillsammans med nattens ljumma vindar och till tonerna av längtan följt av harmoni är jag hennes. Hon är vacker där hon går bredvid mig, hon är lika vacker som en gammal dansbana, men bara nästan. En dansbana är ändå en dansbana.

Det spelar ingen roll om den i glömska täckts bort av tidens mossa, man kan ändå känna dess kraftfulla vingslag av en svunnen tid. Dansbanan påminner om en tid där leken var att drömma, drömmar blev till verklighet och verkligheten till sist ett minne. Musiken och skrattet ifrån människorna hörs fortfarande eka i skogsbrynet. Dansbanan lever upp igen varje gång den beskådas, och magin i det, de kan ingen någonsin få att försvinna.

Känslan bedövar tankens själ och för en kort sekund har man glömt bort både tid och rum. Allting försvinner in i musikens tecken och jag vill bara dansa. Flickan har jag redan glömt bort, hur ska jag ha tid med henne när luften lockar med varm korv och nytappad pilsner? Ifrån dansbanans lyster så hörs folks glada rop efter mer och bakom tombolan så står fröken julie och delar ut krossade drömmar och nallebjörnar till dom som vågar pröva lyckan. Äntligen är jag där, äntligen har jag kommit hem, skål!

Den mjuka handen är tillbaka i min, människorna har gått hem för den här gången och dansbanan har släckt ner sin sista strålkastare. Jag tänker det var då, nu är allting bara en hand och en vacker flicka, det får duga, men ibland så kommer drömmen tillbaka och då försvinner hon igen. Då är det bara jag och en gammal dansbana, och vi är lyckliga ihop.. Så förbannat lyckliga ska ni veta.

Ps. Jag kan inte dansa... inte ens onykter, däremot är jag en jävel på korsord.. men det tar vi en annan gång

Tema poesi är över och imorgon behandlar vi viktigare saker såsom "varför tål inte koreaner alkohol?", låt oss reda ut det en gång för alla!