Historien om den bittra lokföraren och en tiggare
Idag när jag satt på pendeltåget mellan karlsberg och jakobsberg, djupt nersjunken i sitsen och som vanligt pendlades mellan lägena halvt och helt medvetslös väcktes jag av lokföraren som ropade ut ett allmänt meddelande i högtalarna:
-Inga får ge pengar åt tiggaren, jag upprepar, inga pengar får ges till tiggaren!
Det här är ett skolboksexempel på hur man inte ska instruera människor, whatsoever. Om man inte har lämnat en slant åt en tiggare förrut så blir man fruktansvärt frestad just vid det tillfället, det riktigt kliar i fingrarna och hjärnan tar tio steg bakåt i utvecklingskedjan och kastar av dig i en tid där trots och veckopeng styrde hela ditt liv. Varför äter så många människor snor, är det gott? nej! har dina föräldrar uppmuntrat dig till det? absolut inte, och därför så gör du det!
Nej lokförare ska nog hålla sig till just lok annars kan det gå snett. För det finns ju vissa fall där mina teorier faller, hitler är ett exempel, hitler sa folket gjorde. Tänk om hitler var lokförare i sitt tidigare liv...
Det slog mig att lokföraren och tiggaren kanske är i maskopi med varandra och delar broderligt på pengarna när tåget når fram till slutdestination... otäck tanke för i så fall kan man ju öppna plånboken varje gång en lokförare gastar instruktioner om tiggare. För vad han än säger så är budskapet.... -Ge pengar åt tiggaren, jag upprepar ge pengar åt tiggaren... och glöm inte bort lilla mig.
Jag vill kunna lita på min lokförare, men om han profiterar på min tiggare så är det förtroendekapitalet slut...
Ps. Jag har alltid förundrats över hur min granne som är lokförare har råd att investera i nya bilar varje vecka, nu vet jag!
